Power People: Najell x Rebecca Chelbea "Jag är ensamstående förälder, men jag är inte ensam"

På Najell vill vi uppmuntra föräldrar att behålla sin identitet, fortsätta sina egna liv och vara föräldrar på sitt eget sätt. I vår serie Power People pratar vi med personer som ger andra möjlighet att stå upp för sig själva som föräldrar och som individer. Idag pratar vi med Rebecca (@rebeccachelbea), en second hand-älskare, feminist, queer, reseentusiast och, sedan februari 2024, ensamstående mamma till sin son "Little C". På sina kanaler tar hon upp kroppsacceptans, tabubelagda ämnen och en medveten livsstil.

Vi pratade med den livliga, österrikiska content creatorn om hennes graviditet och nya roll som mamma, mom-shaming och hennes framtida resplaner. 

Hur såg du på din graviditet och din förändrade kropp?

Redan före graviditeten var jag fast besluten att älska mig själv och acceptera min kropp. Att se ett nytt liv växa fram inom sig är något magiskt. Till och med nu, efter graviditeten, beundrar jag min kropp för det. Den kanske inte ser ut som den gjorde tidigare, men kroppar förändras och det är okej. Jag passar inte i många av mina gamla kläder längre, men jag tar bara på mig två storlekar större och känner mig bekväm. Kläder är till för att passa min kropp och inte tvärtom.

Bild av @laurimelone

Du är en "ensamstående förälder". Tycker du att denna etikett fungerar för dig? Hur och var får du stöd?

Jag växte upp med en ensamstående mamma och jag måste ärligt säga att det var just det som var en av mina största rädslor - att en dag bli ensamstående förälder. Jag såg hur hon kämpade. Hon flydde från Iran, kunde inte prata perfekt tyska och separerade från min far när jag var 5. Hon studerade vid Wiens tekniska universitet ensam med mig.

Det var svårt på många sätt. Känslomässigt fanns det inte alltid tid att vara närvarande och ekonomiskt var vi på gränsen. Nu när det som jag har varit rädd för hela mitt liv har blivit verklighet tycker jag inte längre att det är dåligt - tvärtom! Jag förstod att jag för det första har en helt annan utgångspunkt än min mamma och därför hade en starkare grund att bygga vidare på. Jag är förälder på egen hand, men jag är inte ensam. Dessutom finns det fördelar med att vara ensamstående förälder. Efter förlossningen stannade min mamma hos mig under de första 2-3 veckorna och jag fick mycket stöd från vänner, familj och min doula. I Österrike finns det stödorganisationer, till exempel "Frühe Hilfen", som också kunde hjälpa till. Mitt största råd till alla ensamstående föräldrar är att be om stöd! Du behöver inte göra allt ensam.

Under graviditeten oroade du dig för att det skulle bli överväldigande att bli mamma och att du inte skulle kunna behålla din egen identitet. Vad tyckte dina följare om det? Vad tänker du om det nu?

Mina följare visade stor förståelse för min oro och var en safe space för mig som gav mig stöd. Många som delade den här oron var mer villiga att ge stöd. Jag tvivlade på hur det skulle gå att vara en ensamstående förälder. Jag önskar att jag hade vetat då hur tillfredsställande moderskapet kan vara! Saker och ting kan förändras! De senaste tre månaderna med lilla C var den största gåvan. Visst är det ansträngande ibland, särskilt i början med sömnbrist och smärta - men jag anpassade mig till min roll som mamma. Och kärleken väger helt enkelt tyngre än alla bördor.

Du tar ofta upp tabubelagda ämnen på Internet, till exempel kroppshår. Vilka ämnen anser du är tabu kring graviditet och föräldraskap eller moderskap?

En av dem är helt klart att amma på en allmän plats! Jag var inte medveten om hur kontroversiellt det här ämnet var tidigare. När jag laddade upp en Reel om det var det så många negativa kommentarer! Det borde vara den mest normala saken i världen att mata sitt barn. Jag ammar för att mitt barn är hungrigt. Om andra inte klarar av att inte sexualisera mina bröst, då är det inte jag som är problemet, utan dem.

Får du ofta mom-shaming kommentarer (på internet eller offentligt)? Hur hanterar du det?  

På internet mer än i det verkliga livet. I samhället kan man inte göra allt "rätt" som kvinna och jag tycker att det konceptet är fascinerande. 
Och för en mamma är det ännu mindre. Som mamma får jag tydligen inte göra något innehåll som handlar om lust, jag får inte ha på mig vissa saker, jag får inte amma offentligt och när jag ger min 3 månader gamla bebis kärlek och uppmärksamhet (för att jag känner att han behöver det) skämmer jag bort honom. Det är helt absurt. Det är viktigt för mig att göra dessa människor medvetna om att de inte har rätt att kommentera om mig och mina beslut. Det finns inget "rätt sätt" att vara förälder på. Bara för att du skulle göra det annorlunda betyder det inte att jag gör det fel! Även välmenande råd kan vara påträngande.

Du brukade resa mycket - till exempel till Sydamerika och Nya Zeeland. Är du bekväm med att stanna på ett ställe med din bebis eller saknar du att resa?   

Just nu trivs jag väldigt bra i Wien, men jag skulle definitivt vilja börja med mindre resor i Österrike snart. I maj kanske jag besöker en vän i Linz och i juni min styvfar i Burgenland. Om lille C också verkar tycka om att resa (och om omständigheterna tillåter det) kommer jag att göra min första långdistansresa. Genom min community på Instagram har jag fått upp ögonen för andra ensamstående mammor som är så empowering. Att vara mamma kommer inte att hindra mig från att resa och det finns så mycket att utforska! Tillsammans kommer vi att ta oss an världen!

Vilka råd skulle du ge till alla blivande föräldrar där ute? 

Det är okej om allt inte går perfekt från början! Fungerar inte amningen (ännu)? Det är helt okej. Du kan inte leva upp till dina vänners förväntningar? Du kan inte alltid komma i tid? Det är också okej. Är du kanske egenföretagare och har svårt att prioritera ditt arbete? Det är helt okej. En ren lägenhet är inte heller alltid det viktigaste. Det som verkligen hjälper mig, särskilt när det är svårt, är meningen "Allt är en fas". Lär dig att uppskatta de vackra stunderna mer. Jag tänker ofta för mig själv "Hur liten hans hand än är nu kommer den aldrig att vara så här liten igen" och det ger mig en grund att stå på och hjälper mig att vara tacksam. Om du behöver hjälp ska du dessutom söka hjälp. Det var svårt för mig i början. Men sedan insåg jag att jag har ett nät som fångar mig/oss och att det är okej att använda det. Även det är self-love: att erkänna att man förtjänar hjälp.